Diskretionskarte är ett litet kort eller en skylt vid disken som kunden kan peka på för att be om ett enskilt samtal utan att behöva säga något högt. Det är en service som apoteket själv väljer att erbjuda, inte ett lagkrav.
Diskretionskarte är ett litet kort eller en diskret skylt på disken, oftast med en kort rad som en begäran om att få prata på en lugnare plats. En kund som inte vill förklara sitt ärende framför en kö pekar på den, och personalen bakom disken tar samtalet någon annanstans. Det är hela principen, och den fungerar eftersom kunden inte längre behöver säga högt vad saken gäller.
Placeringen avgör om det alls används:
Ett apotek som erbjuder hälsotjänster har större nytta av ett kort än ett apotek som bara lämnar ut läkemedel. Så snart en mätning, ett prov eller ett test ingår i utbudet kommer kunder med frågor som de helst inte ställer inför andra i lokalen. En del av dem lämnar annars apoteket utan att fråga alls. Kortet ger också personalen ett tydligt ögonblick, eftersom begäran är tydlig och ingen behöver bedöma om kunden ville ha avskildhet.
Det bör beskrivas ärligt, eftersom ingen regel kräver en Diskretionskarte och ingen tillsynsmyndighet begär att få se någon. Det som krävs är möjlighet till förtrolig rådgivning, vilket är frågan bakom Beratungsraum. Kortet är bara signalen, så apoteket behöver en plats där samtalet faktiskt kan äga rum, oavsett om det är en avskärmad hörna, ett separat rum eller ett steg bort från disken. Ett apotek som erbjuder diskretion och sedan svarar vid kassan har gjort saken värre i stället för bättre.
Två saker gör kortet verkligt:
Samtalet har fortfarande egna krav, eftersom ett längre samtal om en mätning eller ett prov kräver Aufklärung und Einwilligung innan något görs. En tjänst som erbjuds som en apothekenübliche Dienstleistung bedöms utifrån det samtalet.
Den här posten i ordlistan är allmän information om tysk apotekslagstiftning och praxis. Det är inte juridisk rådgivning. För bindande vägledning om ditt eget apotek, kontakta din Landesapothekerkammer.