
Ett apotek som överväger venöse Blutentnahme (venös blodprovstagning) undrar oftast först om mottagningarna längre ner på gatan kommer att se det som ett angrepp. Juridiskt sett är det lagligt och helt vanligt att samarbeta med en lokal Arztpraxis, eftersom tysk apotekslagstiftning inte förbjuder samarbete mellan ett apotek och en läkare.
Det som förbjuds är betydligt snävare. § 11 Abs. 1 ApoG (Apothekengesetz) förbjuder avtal om att styra patienter, tilldela recept och gynna särskilda läkemedel, och § 11 Abs. 1a lägger till Makelverbot, förbudet mot att förmedla recept mot en förmån. Det avgörande är en överenskommelse eller en betalning, vilket är anledningen till att ett samtal, ett gemensamt evenemang eller en kund som hänvisas till en läkare faller utanför.
Den luckan kostar pengar, eftersom ett apotek som ser all kontakt som förbjuden antingen lägger ner tjänsten eller startar den i det tysta.
De flesta missförstånd börjar med en omskrivning, så här är § 11 Abs. 1 Satz 1 ApoG i sin helhet:
Tillståndsinnehavare och personal på apotek får, om inte annat föreskrivs i lag, inte ingå rättshandlingar eller överenskommelser med läkare, andra personer som behandlar sjukdomar eller tredje part, som avser prioriterad leverans av vissa läkemedel, hänvisning av patienter, tilldelning av recept eller tillverkning av läkemedel utan fullständig uppgift om sammansättningen.
Alla fyra namngivna objekt är transaktionella, och verben är Rechtsgeschäfte vornehmen och Absprachen treffen. Inget där omfattar ett apotek som berättar för en mottagning om en tjänst.
Gränsen spelar roll, eftersom § 12 ApoG gör en sådan transaktion ogiltig, § 25 ApoG medger en Geldbuße på upp till 20 000 euro och § 299a StGB gör det brottsligt att ta emot en förmån för Zuführung von Patienten.
(Muster-)Berufsordnung, som antogs av 130. Deutscher Ärztetag den 13 maj 2026, fastställer motsvarande skyldighet i § 31. Absatz 1 förbjuder läkare att ta emot en förmån för Zuweisung von Patientinnen und Patienten, och Absatz 2 lyder: "Sie dürfen ihren Patientinnen und Patienten nicht ohne hinreichenden Grund bestimmte Ärztinnen oder Ärzte, Apotheken, Heil- und Hilfsmittelerbringer oder sonstige Anbieter gesundheitlicher Leistungen empfehlen oder an diese verweisen."
En mottagning som tvekar att nämna ett apotek följer den bestämmelsen snarare än att visa motvilja, och eftersom formuleringen är "ohne hinreichenden Grund" är en rekommendation med ett gott skäl inte förbjuden.
| Situation | Vad det är | Workable | Vad som får det att misslyckas |
|---|---|---|---|
| Befund går till kundens egen läkare | Befund (resultatrapporten) går dit kunden önskar | Ja | Apoteket väljer, eller en adress som standard |
| En mottagning rekommenderar apoteket | En läkare svarar en patient som frågar vart man ska vända sig | Ja | Eventuell förmån som går tillbaka, eller ingen hinreichender Grund |
| En gemensam informationskväll | Båda talar om ett hälsoämne på ett lokalt evenemang | Ja | Att det blir en försäljningskanal, eller en ersättning utöver ett talararvode |
| En avgift per kund som skickas vidare | Pengar eller naturaförmån, per person | Nej | Zuführung von Patienten i § 11 Abs. 1 ApoG och § 299a StGB |
| Ett ställ med mottagningsbroschyrer | Trycksaker från en mottagning, framlagda | Med försiktighet | Exklusivitet, betalning för utrymmet eller ett ömsesidigt avtal |
| Ange en mottagning för uppföljning | En farmaceut nämner en mottagning efter ett avvikande Befund | Riskfyllt | En mottagning som standard i stället för kundens läkare |
I KBV PraxisNachrichten den 18 juni 2026 sa KBV:s ordförande Dr. Andreas Gassen att apotekare "hervorragende Pharmazeuten sind, aber keine ärztliche Ausbildung haben", och vice ordförande Dr. Stephan Hofmeister nämnde kostnaden för mottagningarna: "Personen, bei denen nach ärztlicher Anamnese vielleicht gar keine Testung erforderlich gewesen wäre, werden anschließend in die Praxis geschickt (...) Und dort wird dann erneut getestet werden."
Ordföranden för ALM e.V., Dr. Michael Müller, argumenterade den 21 maj 2026 för att en venös blodprovstagning "inte är någon isolerad teknisk servicetjänst, utan en del av en medicinsk diagnostisk process under läkaransvar", och ordföranden för SpiFa, Dr. Dirk Heinrich, tillade dagen efter: "Den som tar blodprov måste också veta varför, för vad, under vilka förutsättningar och med vilken medicinsk konsekvens."
Ingen av de tre säger att en apotekare inte kan utföra blodprovstagning på ett kompetent sätt. Alla tre menar att ett laboratorieresultat får sitt värde av indikationen bakom det och tolkningen efteråt, och det är rimligt. Lagen svarar på en del av detta, eftersom § 11c ApoG enligt Apothekenversorgung-Weiterentwicklungsgesetz (ApoVWG) begränsar blodprovstagningen till en approbierter Apotheker med intygad ärztliche Schulung, till vuxna och till diagnostiska syften, och utesluter delegering av Aufklärung, Anamnese eller samtycke.
Upprepade prov är den del som ett apotek kan påverka, eftersom ett resultat tas om när en mottagning inte kan se varifrån det kommer. Ett provsvar med brevhuvud från ett ackrediterat laboratorium, med metod, referensintervall och tidpunkt för blodprovstagningen, är ett dokument som en mottagning kan använda, vilket en skärmdump från en app inte är.
Mycket av konflikten handlar om ordningsföljden, eftersom en mottagning som först hör talas om tjänsten från en patient med en utskrift i handen hamnar i en obekväm situation. Ett kort brev innan tjänsten öppnar – som anger vilka analyser som erbjuds, vilket laboratorium som används, vem som genomgått ärztliche Schulung och att ingen diagnos ställs på apoteket – tar bort det mesta av det och innehåller inget avtal, så det håller sig borta från § 11 ApoG.
Det kommersiella argumentet gäller åt andra hållet också, eftersom ett apotek som hänvisar ett Befund utanför referensområdet till en läkare skapar en bokning som mottagningen annars hade fått senare eller inte alls.
En ärlig avslutning: den juridiska gränsen är snäv och relationen är bred. Vissa mottagningar kommer att välkomna tjänsten som en pharmazeutische Dienstleistung, andra kommer att vara avvaktande och några få kommer att invända av princip, ett affärsproblem snarare än ett juridiskt.
Den andra knäckfrågan, reklam, har sin egen lagstiftning. § 1 Abs. 1 Nr. 2 HWG tillämpar Heilmittelwerbegesetz på Verfahren und Behandlungen när påståendet gäller Erkennung von Krankheiten, så en betald testtjänst faller inom dess tillämpningsområde.
§ 3 HWG förbjuder irreführende Werbung, vilket omfattar att presentera ett Befund som en diagnos. § 11 Abs. 1 Satz 1 Nr. 2 HWG förbjuder konsumentriktad reklam som bygger på rekommendationer från personer som arbetar inom vården, så ett citat från en lokal läkare på en broschyr är ett problem i sig. Text som samma tester som din läkare gör men utan väntetid leder direkt till en HWG-anmälan och ett samtal från mottagningen.
Är det tillåtet att skicka en Befund till kundens egen läkare
Ja, när kunden namnger mottagningen och ber om det, eftersom valet ligger hos kunden och inget avtal finns mellan apoteket och mottagningen. Det som § 11 Abs. 1 ApoG fångar upp är en Absprache om att styra patienter, och en skriftlig begäran i dokumentationen skiljer de två åt.
Får en läkare rekommendera vårt apotek för blodprovstagning
Det besvaras av läkarens Berufsordnung snarare än av ApoG, eftersom § 31 Abs. 2 MBO-Ä förbjuder att rekommendera ett visst apotek ohne hinreichenden Grund. En rekommendation med goda skäl är tillåten, och varje förmån som går tillbaka tar bort den grunden.
Kan vi avtala om en avgift med en mottagning för kunder som skickas till oss
Nej, och det här är det tydligaste förbudet på området, eftersom det utgör den Zuführung von Patienten som nämns i § 11 Abs. 1 ApoG och utsätter båda parter för § 299a och § 299b StGB. Rabatter och naturaförmåner räknas på samma sätt.
Ändrade ApoVWG Zuweisungsverbot
Den konsoliderade texten i § 11 ApoG har kvar samma Absatz 1 som tidigare, eftersom reformen lade till § 11c ApoG för venöse Blutentnahme i stället för att ompröva Zuweisungsverbot. En motion på Deutscher Apothekertag i oktober 2024 efterfrågade ett lagstadgat förtydligande, men inget har kommit.
Vad kan vi tryggt säga i en annons för en testtjänst
Saklig beskrivning av vad som mäts, vem som utför blodprovstagningen, vilket laboratorium som analyserar provet och vad resultatet inte är, vilket allt ryms inom § 3 HWG. Jämförande påståenden mot mottagningar, omdömen från läkare och löften om resultat leder till klagomål.
Ett apotek stämmer av sina formuleringar med sin Apothekerkammer, skriver till mottagningarna i sitt upptagningsområde innan tjänsten öppnar, kommer överens med sitt laboratorium om ett lättläst Befund-format och håller upplägget fritt från betalning åt båda hållen. Prissättning finns i inlägget om egenbetalda tjänster, och det bredare resonemanget i reformkritik och möjligheter och patientnära testning.
Den här artikeln är allmän information om tysk apotekslagstiftning och affärspraxis och utgör inte juridisk rådgivning. Ansvarig Apothekerkammer, behörig myndighet eller en jurist avgör enskilda fall.

Aniva sköter laboratoriet, logistiken och rapporten. Du behåller patientrelationen och ditt eget varumärke.
Tjugo minuter, så vet du om det passar ditt upplägg.